Kartan Jordarter 1:250 000 nordligaste Sverige täcker nordligaste delen av Sverige och ger en mycket översiktlig bild av jordarternas fördelning och landformer. Kartan kan användas som ett mycket översiktligt planerings- och resurshushållningsunderlag för prospekteringsföretag, länsstyrelse, kommuner m.fl. intressenter. Kartbilden är generaliserad för presentation i skala 1:250 000 och minsta redovisade yta är ca 0,1 km2
Faktaunderlag
Sakområde
1 Natur, kulturmiljö och friluftsliv | 1.1 Natur | 1.1.3 Berg och jord
Reviderat: 2024-06-09
Planeringsunderlag granskat: 2025-02-21
Underhållsfrekvens: vid behov
Kommentar om Underhållsfrekvens:
Produkten är färdigställd. Enstaka uppdateringar kan ske då uppenbara felkodningar eller feltolkningar upptäcks.
https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/deed.sv
Täckningsområde:
Kartbilden grundas på sammanställning och digitalisering av äldre undersökningsmaterial (exempelvis fältkartor från tidigare undersökningar, tidigare flygbildstolkningar och NSG (Nämnden för statens gruvegendomar) kompletterat med flygbildstolkning med stöd av fältobservationer längs det glesa vägnätet. Inom fjällområdet har fältkontroller gjorts utifrån flyg och helikopterrekognosering. Sammanställningen av kartan avslutades 2011, efter att ha pågått i ca 10 år. Projektledare har varit Robert Lagerbäck. Underlag som använts för vattenmask och länsgräns är GSD översiktskarta. Lägesnoggrannheten är ca 200 m. Betydligt större fel samt felklassningar kan dock förekomma. Felaktiga avgränsningar, felklassningar och förbisedda geologiska objekt kan ge sämre kvalitet på data. Dessa fel, som till stor del beror på hur väl de olika objekten framträder i flygbild, är geografiskt ojämnt fördelade. Lägesfelen i avgränsningarna kan i enskilda fall uppgå till flera hundra meter. Det bör dock poängteras att geologiska gränser sällan är skarpa eller väldefinierade i terrängen. Ofta är det fråga om övergångszoner som kan vara hundratals meter breda. Exempel på felklassningar är att svallningspåverkad morän kodats som svallsediment och vice versa. Generellt är osäkerheten i klassningen större i dalgångar med finsediment än i högre liggande moränterräng. Den geologiska informationen har lägesbestämts i förhållande till ett visst topografiskt underlag och får då samma lägesfel som detta. Dessa fel kan bli störande om den geologiska informationen presenteras tillsammans med annan geografisk information. Detta fel torde i de flesta fall understiga 50 m. I undantagsfall har lägesfel i det topografiska underlaget på upp till 100 m konstaterats. Generalisering innebär att man medvetet ritar “fel“ för att öka kartans läsbarhet i en viss skala. Exempel: flera små närliggande objekt kan ritas som ett objekt, en flikig gräns mellan två objekt ritas som en utjämnad linje. Lägesfelen pga. generalisering torde maximalt uppgå till ca 200 m. Den geologiska informationen har lägesbestämts i förhållande till ett visst topografiskt underlag och får då samma lägesfel som detta. Dessa fel kan bli störande om den geologiska informationen presenteras tillsammans med annan geografisk information. Detta fel torde i de flesta fall understiga 50 m. I undantagsfall har lägesfel i det topografiska underlaget på upp till 100 m konstaterats.
| Titel | Typ av underlag |
|---|
| Actions Column | URL | Description |
|---|---|---|
|
Produktbeskrivningar |
||
|
Visningstjänst |
||
|
Kartvisapplikation för presentation av WMS-tjänst |
| Actions Column | URL | Description |
|---|---|---|
| Actions Column | URL | Description |
|---|---|---|
Kartbilden grundas på sammanställning och digitalisering av äldre undersökningsmaterial (exempelvis fältkartor från tidigare undersökningar, tidigare flygbildstolkningar och NSG (Nämnden för statens gruvegendomar) kompletterat med flygbildstolkning med stöd av fältobservationer längs det glesa vägnätet. Inom fjällområdet har fältkontroller gjorts utifrån flyg och helikopterrekognosering. Sammanställningen av kartan avslutades 2011, efter att ha pågått i ca 10 år. Projektledare har varit Robert Lagerbäck. Underlag som använts för vattenmask och länsgräns är GSD översiktskarta. Lägesnoggrannheten är ca 200 m. Betydligt större fel samt felklassningar kan dock förekomma. Felaktiga avgränsningar, felklassningar och förbisedda geologiska objekt kan ge sämre kvalitet på data. Dessa fel, som till stor del beror på hur väl de olika objekten framträder i flygbild, är geografiskt ojämnt fördelade. Lägesfelen i avgränsningarna kan i enskilda fall uppgå till flera hundra meter. Det bör dock poängteras att geologiska gränser sällan är skarpa eller väldefinierade i terrängen. Ofta är det fråga om övergångszoner som kan vara hundratals meter breda. Exempel på felklassningar är att svallningspåverkad morän kodats som svallsediment och vice versa. Generellt är osäkerheten i klassningen större i dalgångar med finsediment än i högre liggande moränterräng. Den geologiska informationen har lägesbestämts i förhållande till ett visst topografiskt underlag och får då samma lägesfel som detta. Dessa fel kan bli störande om den geologiska informationen presenteras tillsammans med annan geografisk information. Detta fel torde i de flesta fall understiga 50 m. I undantagsfall har lägesfel i det topografiska underlaget på upp till 100 m konstaterats. Generalisering innebär att man medvetet ritar “fel“ för att öka kartans läsbarhet i en viss skala. Exempel: flera små närliggande objekt kan ritas som ett objekt, en flikig gräns mellan två objekt ritas som en utjämnad linje. Lägesfelen pga. generalisering torde maximalt uppgå till ca 200 m. Den geologiska informationen har lägesbestämts i förhållande till ett visst topografiskt underlag och får då samma lägesfel som detta. Dessa fel kan bli störande om den geologiska informationen presenteras tillsammans med annan geografisk information. Detta fel torde i de flesta fall understiga 50 m. I undantagsfall har lägesfel i det topografiska underlaget på upp till 100 m konstaterats.